Några korta reflektioner kring Facebook och cyberslacking samt dess påverkan på arbetsdagens längd

Länge har Facebook och andra nät(o)vanor setts som problemskapare av våra chefer och små fihetsöar av oss själva. Men kanske är det dags att ge upp dessa föreställningar.

Den senaste tiden har en känsla inom mig växt. Nämligen att det som Roland Paulsen i sin bok Arbetssamhället titulerar “tomt arbete” – den där delen av arbetstiden vi lägger på att undandra oss själva arbetssysslorna – fyller upp en allt större del av även vår fritid.

Facebook, Twitter och andra verktyg för “cyberslacking” används flitigt som vapen mot arbetslivets baksidor. Forskning utifrån kontorsarbetare i USA, Storbritannien, Tyskland och Singapore vittnar om att mellan 1,5 till 3,5 arbetstimmar om dagen ägnas åt cyberslacking. Andra undersökningar tyder på att detta är i sammanhanget blygsamma siffror.

Men i takt med att arbetslivet breder ut sig, och i och med att det blir allt svårare att tydligt dra en gräns mellan arbetstid och fritid, riskerar det tomma arbetet att även börja paracitera på vår fria tid.

Plötsligt finner vi oss “cyberslacka” bort flera timmar i goda vänners sällskap. På resturang, ute på promenad, framför TV:n. Ja till och med på semesterresan. Inte för att vi vantrivs i deras sällskap. Inte heller för att det som upptar vårt intresse på mobiltelefonens skärm är av någon större vikt. Nej, när vi kommer på oss själva kan vi ens inte förklara varför… Det bara blir så.

På andra sidan fritidslinjen har företagen i allt större utsträckning börjat hitta sätt att tjäna pengar på vår cyberslacking. Cataphora, IBM och SpectorSoft är bara några företag som börjat specialisera sig på corporate spyware. Mjukvara som spionerar och analyserar de anställdas internetanvändande. Med hjälp av just din cyberslacking kan dessa mjukvaror hjäpa företagen att avslöja whistleblowers, möjliga avhoppare eller dålda talanger. T.ex. genom att analysera hur du umgås med dina vänner på Facebook, och upptäcka att du är en extremt bra medlare. Ja kanske till och med material för en position som personalchef?

På Facebook möts vi också av allt mer reklam. Både i den form som vi är vana vid (banners etc). Men också när företag som flyttar ut sin marknadsföring och kundtjänst till så kallade “sidor”. Även på twitter blir företagslogotyper en allt vanligare avatar i våra flöden. Anställda vid olika företag uppmuntras dessutom uppträda som ambasadörer för företagen de är anställda hos när de rör sig ute Internet.

Denna kombination – där allt större del av vår fritid fylls med cyberslacking och allt större del av vårt cyberslacking förvandlas till faktiskt arbete – resulterar till slut i att arbetsdagens längd förlängs och vår fritid fylls upp av för oss innehållslöst, men för företagen värdefullt, innehåll.