Extra val och ett försök att göra upp med känslan av hopplöshet

Igår utannonserades det att vi kommer drabbas av två riksdagsval inom loppet av ett år. Jag tänkte därför ägna mig åt att gå igenom de olika partiernas inställning till arbetstidsförkortning och kravets möjligheter här. Helt enkelt så att jag slipper ta del av det perspektivet när valrörelsens mörker sveper över oss alla nästa år.

Jag väljer att fokusera på just detta krav utifrån de fyra punkter som bloggen The Real Movement ställer upp; kravet innehåller en revolutionär logik, kravet tar frågan om technological unemployment (som kanske framförallt värdekritiker formulerat) på allvar, det är ett krav som berör ett problem som erkänns även i en borgerlig debatt och slutligen är det ett krav som skulle kunna mobilisera globalt.

Vilka vill förkorta arbetstiden och varför?

Det finns många partier som uttalat sig positivt om ökad fritid och minskad arbetstid. Och det finns många olika skäl till att ställa sig bakom visioner om en förkortning av normalarbetstiden. Miljöpartiet lyfter t.ex. i sin skrivelse Arbetstid och Klimat (från partiets EU-grupp) fram förbättrad arbetsmiljö, minskad påtvingad arbetslöshet och minskandet av ekologiska fotavtryck (bland annat genom minskad inkomst och kosnumtion) som skäl till varför de ställer sig bakom en arbetstidsförkortning.

Socialdemokraterna väljer istället att lyfta fram det goda arbetet som efter 1900-talets extraordinära tillväxtperiod kommit att allt mer hamna i motsatsförhållande med minskad arbetstid. Minskad arbetstid finns dock kvar som vision inom partiet men då i former av överenskommelser mellan arbetsmarknadens parter kring fördelningen av produktivitetsökningarnas effekter.

Vänsterpartiet beskriver själva arbetstidsförkortningar som “en stor profil- och identitetsfråga för [partiet] under lång tid”. Kravet som en strategi i ett långsiktigt socialistiskt projekt har tonats ned med åren. Och idag lyfts argument liknande de som Miljöpartiet formulerar fram. Men med det viktiga tillägget att arbetstidsförkortningar skulle vara en viktig feministisk reformpolitik.

Även Feministiskt Initiativ använder sig av sysselsättningsargumentet såväl som jämställdhets- och klimatargumentet i frågan om arbetstidsförkortningar. Feministiskt Initiativ ser också frågan som en främst facklig fråga även om statliga interventioner kan fungera normerande och därför vara viktiga på sikt.

Hur ska det genomföras och är det möjligt?

Vänsterpartiet är helt klart det parti som kommit längst med att formulera hur en arbetstidsförkortning kan genomföras. Förra året presenterade partistyrelsens arbetsgrupp för arbetstidsförkortning en rapport som har kommit att beskrivas som en konkret plan för hur man inom tio år ska nå målet om sex timmars arbetsdag. Miljöpartiet har å sin sida i förra årets budget satsat på en pott där kommunerna kan ansöka om medel för att förkorta arbetstiden för sin personal i t.ex. äldreomsorgen. Och på detta sätt påverka de kommunala arbetsplatserna för att sätta tryck på den övriga arbetsmarknaden. Även Vänsterpartiet har genom lokala försök med kortare arbetsdag inom kommunala områden velat påvisa möjligheten av arbetstidsförkortningar och sätta press utåt. Feministiskt Initiativ har tidigare lagt motioner om lagstadgad minskning av normalarbetstiden. Men framför allt vill man att graden för deltidsysselsättning ska räknas om till normalarbetstid och ge heltidslön. Socialdemokraterna lämnar frågan helt till arbetsmarknadens parter, det vill säga fackföreningsrörelsen och näringslivet.

Reformer som rör arbetstidsförkortningar har historiskt sett genomförts under tider då det rått både politisk och ekonomisk instabilitet. Så det kanske inte är en paradox att det partiet som främst lyfter fram kostnader och svårigheterna med arbetstidsförkortningar också är det parti som har längst erfarenhet att driva kravet, nämligen Vänsterpartiet.

Personligen tror jag att detta också är en förutsättning för att på riktigt kunna driva kravet arbetstidsförkortningar. Förkortad arbetstid är det enda enkelt formulerade kravet som draget till sin logiska spets utmanar hela det ekonomiska och politiska system som vårt samhälle idag vilar på. Och är man då ett parti som inte känner sig bekväm med att föra en uttalat antikapitalistisk politik så kommer man stöta på både politiska och instrumentella problem när kravet skall konkretiseras.

Om vi fortsätter att ser till historien tycks frågan om arbetstidsförkortningens möjlighet främst handla om hur vida det är politiskt möjligt att organisera sig runt ett sådant krav. Just idag kan det givetvis upplevas som att man arbetar i motvind. Att Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Feministiskt Initiativ skulle vinna över Socialdemokraterna i frågan om arbetstiden inom den närmaste tiden känns otänkbart. Men att frågan inte ligger på bordet just idag gör också att de tekniska och teoretiska skiljelinjerna blir mindre viktiga. Snarare är det viktigt att lyfta kravet som ett vänsterpopulistiskt alternativ till den högerpopulism som blåser kalla vindar genom samhällskroppen. Och då spelar nog frågan vilket parti man driver detta inom mindre roll.

Möjligheter utanför förkortad arbetstid

Det finns givetvis många andra sätt att organisera sig kring en arbetskritik idag. Både innanför den parlamentariska makten och utanför den. Att organisera sig kring dessa frågor behöver inte heller stå i motsättning till politiska krav på arbetstidsförkortning.

Arbetsmarknadsavtal – Att ta ut produktivitetsökningen i minskad arbetstid är en klassiskt facklig fråga. De flesta arbetstidsförkortningar som tagit sig form de senaste årtionden är just resultat på sådana förhandlingar. Även om möjligheten finns så har viljan i den svenska arbetarrörelsen tydligt minskat inför dessa krav och det finns flera organisatoriska och instrumentella problem som vi gått igenom tidigare.

Medborgarlön & Basinkomst – Kravet på basinkomst har förts fram både inom vänsterpolitiska, liberala och konservativa sammanhang tidigare. Men på senare år har kravet vunnit allt större mark inom arbetskritiken. Det är ett krav som vilar på politisk makt och offentlig förvaltning och stöter därför också på samma instrumentella problem som kravet på arbetstidsförkortning.

Avvecklingslinjen – Ett begrepp som myntades av bloggen Krigsmaskinen och som står som alternativ till både Arbetslinjen och Fritidslinjen. Begreppet syftar till att bygga materiella och sociala förutsättningar för att stegvis dra sig undan arbetet och ekonomin i sin helhet. I vissa fall kanske man skulle kunna tänka sig temporära politiska krav som skulle underlätta en sådan plan. Men annars rör sig denna linje helt utanför det politiska och ekonomiska och berörs därför inte alls av de instrumentella problem som diskuteras i de andra punkterna.