greider

Ett bidrag från den autonoma marxismen till en förståelse av teknologins subjektivitet

Som ett stickspår i de många intressanta inlägg som just nu görs om left accelerationism, autonom marxism, postcapitalism och teknikfetischism så tänkte jag här redogöra för ytterligare ett perspektiv på teknologiska framsteg och dess subjektivitet.

Jag läser just nu Andres Malms bok Fossil Capital: The Rise of Steam Power and the Roots of Global Warming. En i många anseenden fantastisk bok men också det kanske största bidraget till den autonoma marxismen från svenskt håll på många år.

Inom den autonoma marxismen finns en tradition att lyfta fram klasskampens roll inom den dialektik som utgör produktivkrafternas utveckling. Det är arbetarklassens kamper och organisatoriska vinster som driver kapitalet att hela tiden omorganisera produktivkrafterna för att vinna tillbaka momentum. Löpande bandet blev ett sätt att ta makten från yrkeskunniga arbetare vilket följdes av Frederick Taylors idéer om ett än större oberoende av vem, var och när arbetet utförs genom avancerade feedback-system och kommunikationsteknologi.

Malm beskriver i bokens inledande del hur övergången från vind- och vattenkraft till ångmaskiner, inom textilindustrin i storbritanien under 1800-talets början, inte alls kan förklaras av maskinernas överlägsenhet när det kommer till energi- eller kostnadseffektivitet. Tvärtom var vattenkraften både gratis och många gånger mer effektiv än den dyra koleldade maskinerna. 

Istället fyllde de nya maskinerna helt andra funktioner. I en turbulent tid av arbetaruppror och sociala kamper så blev maskinerna istället ett kraftfullt verktyg för att fjättra arbetarna till fabrikerna. Kolets mobilitet, jämfört med vattenkraftens spatiala fixering, gjorde att fabrikerna kunde flyttas dit den billiga arbetskraften fanns och slippa det sociala ansvaret som kom med vattenkrafts-fabrikernas nybyggarsamhällen. Maskinens politiska överlägsenhet var slutligen det som fick den att triumfera över vattenkraften under 1800-talet. En förståelse av teknologisk utveckling långt bort från framstegs-determinism eller det ”Ricardo-Malthusian paradigm” som Malm vänder sig mot i bokens inledning.

Bristen på dessa, från den autonoma marxismens, perspektiv i dagens politiska debatt kring teknologins progressiva förutsättningar är smärtsamt tydlig.

Paul Mason beskriver i sin bok PostCapitalism: A Guide to Our Future till exempel hur gränserna för fritid och arbetstid suddas ut tack vare nya teknologiska framsteg. Men vad är det som säger att din smarta mobiltelefon inte bara är ett sätt att förlänga arbetsdagen sena kvällar då telefonen plingar till med orden ”OBS! Allvarlig bugg hittad av kund” på displayen?

Intelligenta datorsystem som kan tolka röstkommandon känner vi till vardags under namnet Siri i våra iPhones. Men vi känner dem också som pick by voice inom lagerhanteringen. Där anställda endast kommunicerar med ett centralt datorsystem – istället för med varandra – för att veta vad som skall plockas, från vilka hyllor och till vilka lastställen. Det subversiva utrymmet som finns i arbetsplatsens sociala gemenskap neutraliseras med hjälp av talsyntes. Påhejat av teknikoptimister från vänster.

Så innan vi så som Göran Greider, i sina 16 punkter för en New Deal för Socialdemokratin, uppmanar arbetarrörelsen att ”bejaka robotisering och automatisering …” så kanske vi bör fråga oss vad just dessa har för betydelse för kapitalet och klasskampen idag. Kanske har teknologin inom produktionen subjektiva egenskaper (som slår mot klassorganiseringens fördelar genom att angripa en annan spatial fixering). Eller för att ställa samma fråga som Popvänster gör på sin blogg: Om nu det egentligen är så lätt att vandra in i postkapitalismens förlovade land varför händer det då inte?

3 kommentarer

  1. Gustav skriver:

    Är det verkligen sant att autonom marxism är Malm teoretiska grund? Uppenbarligen uppfattar han det inte själv så, men jag förstår att det intressanta här är att diskutera huruvida den autonoma marxismen är den teori som bäst passar hans forskning. (Lite som Althusser hävdade att Marx trodde sig vara hegelian, men att det i själva verket är Spinozas filosofi som passar bättre för hans vetenskapliga projekt.)

    Nu har jag inte läst Fossil Capital. Men jag läste merparten av hans avhandling just när den kom; det var ett tag sen så rätta mig om jag missminner mig argumentationen. Hans poäng är, som du säger, att kolkraften möjliggjorde att förlägga produktion var som helst. Så kunde urbana miljöer centraliseras, vilket i sin tur utgör en grogrund för att reproducera den ”fria” arbetaren” Ångakraftens fördel är alltså inte kraften per se, utan dess kraft att exploatera arbetskraft.

    I sin sammanfattande artikel i Historical Materialism skriver han: ”They [fossil fuels] represent the geological compression of the time and space required for photosynthesis hundreds of millions of years ago, when no humans roamed the planet; sui generis, their dense energy permits capital to produce its own abstract spatio-temporality for the production of surplus value. They are incorporated into capital as its own motive force.”

    Vad det innebär är att produktionsförhållandena ses som primära i förhållande till produktivkrafterna. Vilket förstås inte betyder att produktivkrafterna kan ignoreras, de utgör ju någon sorts maxnivå för möjlig produktion inom en given tidpunkt. Dock är det ju inte klasskampen allena som omfattas av produktionsförhållanden. Som också pekas ut tydligt av Malm har centraliseringen andra fördelar, som att knyta olika sektorer till varandra, för handeln etc.

    Om vi något reduktionistiskt ska definiera autonom marxism så innebär den något i stil med att 1) arbetarklassens motstånd mot exploatering ständigt tvingar kapitalet till omorganisation, 2) arbetarklassens kamp är den primära kraften i historisk förändring under kapitalismen och 3) möjligheter till att krossa kapitalismen finns där arbetarklassen är som starkast, inte där kapitalismen är som svagast.

    Det är onekligen så att perspektivet i Fossil capital sätter fokus på arbetarklassens kamp. Dock är det ju vid övergången till fossila bränslen som detta gäller. Men vad som från den punkten driver kapitalismen vidare i sin utveckling är ju inte bara arbetarklassens motstånd mot formell underordning (även om det fortsätter att vara viktigt). Då finns ju också saker som konkurrens, stigberoende och infrastrukturkostnader för att ställa om ekonomin vilket gör det otroligt att industrin, utan tvång, skulle återupptäcka vattenkraften.

    Denna typ av argumentation är central i många ”marxismer”. Jag kan ge exempel på två som faktiskt diskuteras i Malms avhandling. Exempelvis Ernst Mandel hävdade att inre spänningar, konjunkturen, skapar förutsättningar för ny teknik att implementeras. Denna nya teknik lägger grunden för ett nytt uppsving, dels för dess nya organisation men också för att det löser klasskonflikter och andra motsättningar. Men notera då att det inte finns något klasskampens primat i detta perspektiv. Däremot innebär det att om det finns avgörande problem med att underkasta arbetarklassens kapitalackumulationen kommer den frågan vara avgörande för att säkra ackumulationens framtid. Så vi kan tänka oss konjunkturer (som tiden för brittiska industrialiseringen) där arbetarklassens underordning är primär.

    Ett annan viktig inriktning inom marxismen som lägger emfas vid produktionsförhållanden snarare än produktivkrafter är Brenner-skolan (eller politisk marxism), med Robert Brenner och Ellen Meikskins Woods i spetsen. Där är det viktiga att det inte finns någon generell historisk tendens mot profitmaximering och konkurrens, utan att kapitalismen som logik uppkommer slumpartat och som resultatet av flera av varandra oberoende utvecklingar. I den klassiska beskrivningen av kapitalismens uppkomst hävdar Brenner att när brittisk feodala klasser gjorde bönder jordlösa under 1400-talets exproprieringar av allmänningar la de grunden för vad som flera hundra år senare skulle göra England till den plats från vilken kapitalismen kunde växa fram: till skillnad från Frankrike (en klassisk jämförelse) fanns det redan innan landet började ge sig in i storskalig internationell handel, upptäckte kol etc en arbetskraftsreserv.

    Strukturen i dessa argument är på många sätt lika det som framförs i Malms avhandling. Det fanns ingen naturlig väg till kolet, men flera av varandra oberoende utvecklingar gjorde kolet till den passande energikällan under den tidiga industrialiseringen.

    PS. Det är kul att du börjat blogga igen!

  2. Linus skriver:

    Väldigt bra kommentar. Jag vet inte vilken teoretisk grund Malm vill tillkänna ge sig för denna bok. Men jag har svårt att inte läsa in teoretiska arv från t.ex. Tronti och Silver i Fossil Capital. Jag vill också tydliggöra att jag skrev att boken var ett stort bidrag till den autonoma marxismen och inte tvärt om. Malms bok borde alltså vara av stort intresse för autonoma marxisters teoribildning oavsett om autonoma marxism varit av stort intresse för honom.

    Du har givetvis rätt i att resultatet av rekompositionen med tiden blir också är ett resultat av ”flera av varandra oberoende utvecklingar”. Det jag tycker att Malm lyfter fram är hur det fossila bränslet och dess tidiga maskiner som dekomposition föregick de övriga företeelserna som talade för kolkraftens utökning. Det blir givetvis någon form av kontrafaktisk historieskrivning, men det är svårt att föreställa sig vilka effekter stigberoende och infrastrukturkostnader hade haft på kolkraftens införande om den inte hade haft några som helst effekter på arbetarklassens formella underordnande.

    Oavsett ovanstående så är min poäng att produktivkrafternas utveckling inte helt kan förstås separerade produktionsförhållandena. Utveckling brukar slarvigt läsas som ett tvådimensionellt fällt. Där alla befinner sig antingen tidigare eller senare på samma skala (t.ex. i debatter om global utveckling). Kanske främst när det är teknologisk utveckling som man talar om. Precis som ludditerna slentrianmässigt beskrivs som ”motståndare till utvecklingens gång” för att de ville påverka åt vilket håll utvecklingen skulle gå. Den inverterade versionen på detta är vad jag läser hos Greider och Mason som beskriver att vi ”inte kan stoppa utvecklingen” utan istället måste ”bejaka” den.

    PS. Tack för utmanande kommentarer. DS

  3. Gustav skriver:

    Det har du förstås rätt i! På sätt och vis är det lite ironiskt, att Malm som gick så hårt åt Negri i sina bok om imperialism (När kapitalet tar till vapen) nu har varit bättre än de flesta autonomt orienterade i Sverige när det kommer till att bidra till forskningen om arbetarklassens roll i historien. Så visst borde autonoma studera Fossil Capital, bara de är noggranna med att inte tro att de får stöd för idéer som boken faktiskt inte ger underlag för. 🙂