Vidare om maskinen och hur automatisering av produktionen gör oss alla till McDonalds-anställda

Den tekniska utvecklingen inom produktionen har lett till en allt ökande grad av automatisering. Inom den industriella produktionen så har denna automatisering – främst i form av löpande bandet och dess vidareutveckling – givit oss helt nya produktionsregimer så som Taylorismen och Fordismen. Och inom den postindustriella produktionen en avancerad informationsteknolgisk infrastruktur.

Relationen mellan arbetare och dessa nya teknologiska framsteg har många gånger varit minst sagt kylig. Karl Marx beskrev den som ibland ”direkt antagonistisk”. Under det tidiga 1800-talet uppkom (Luditerna eller maskinstormarna) en hel samhällsrörelse bland engelska arbetare som främst riktade sig mot automatiseringen av arbetet.

Som Marx påpekade så kan man skriva hela böcker om alla de maskiner som i produktionen tagits fram endast för att kontrollera arbetarna och minska möjligheten för social mobilisering. Men en kritik som artikulerats länge från den arbetskritiska rörelsen är automatiseringens avkvalificerande effekt.

Precis som Gavin Mueller påpekar i Jacobin #10 vet alla, som sett säsong 4 av den amerikanske TV-serien Breaking Bad, hur farligt det kan vara när de anställda vet mer om produktionen än den som äger den. Med samma logik så är en anställd som vet hur en dragborr fungerar men ingenting om hur man bygger en bil också en minskad fara för den som äger en bilfabrik. Specialiseringen av produktionen i skuggan av löpande bandet hade därför också en tydligt demobiliserande effekt på arbetarrörelsens militans (även om andra faktorer under samma tid stärkte massarbetarnas militans).

I den postindustriella produktionen tar sig automatiseringen uttryck i avancerade datorprogram, digitala nätverk och allt mer kraftfull hårdvara. Denna utveckling har inte bara underlättat arbetet för de anställda utan också tagit ifrån dem kunspap och makt över sitt eget arbete.

Detta är inte minst tydligt inom banksektorn. De senaste 50 åren har den kollektiva kunskapen hos bankanställda gått från att inrymma grundläggande förståelse för samhälls- & nationalekonomiska modeller till en allt mer specialiserad kunskap om enskilda IT-lösningar. Utökad nätverksteknik och ökad global handel har också minskat de anställdas makt över arbetstiderna, skriver Alexandra Michel vid Marshall School of Business i en studie om bankanställdas arbetssituation över en 9-årsperiod.

Michel skriver också att de bankanställdas psykosociala hälsa allt mer börjar likna den hos anställda inom snabbmatsindustrin. Sömnsvårigheter, magproblem, oro och andra stressymptom var tillsammans med övervikt och dåliga blodvärden tydliga hos de som arbetat 4-6 år inom banksektorn.

Men även arbetssituationen har på senare år börjat likna den inom snabbmatsindustrin; långa provanställningar, ojämn schemaläggningar och höga krav på övertidsarbete. Och nyligen rapporterades det om en 21-årig praktikant på Bank of America Merrill Lynch som troligen arbetade ihjäl sig efter flera veckor av övertid och stress.

I en intervju med Wall Street Journal Online får en praktikant vid en annan bank frågan om varför de inte protesterar mot dessa arbetsförhållanden. Svaret är lika uppriktigt som uppgivet. ”Jag har ägnat 2 år och över 20 000 dollar för att lära mig det analysprogram som min arbetsplats äger rättigheterna till. Jag kan bara välja mellan detta eller gå tillbaka till min förra arbetsplats, McDonalds”.

En kommentar

  1. Paul skriver:

    ”Alla förståndsmässiga potenser som arbetet har – teknisk kunskap, arbetsorganisation… – existerar avskilt från de som gör arbetet, kapitalets potenser är gentemot arbetskrafterna förkroppsligat i apparater eller personifierat i funktionärer; fungerar som produktivkraft efter kapitalets behov och beslut; varken arbetskrafterna, eller de som står högre i hierarkin, kan tillämpa sina egna yrkesmässiga färdigheter efter eget bedömande, utan bara på det vis och så länge, som företaget befinner det vara lämpligt. I en framåtskriden marknadsekonomi är den konkreta produktiva verksamheten själv en väldigt abstrakt tjänst till främmande privategendom: Utförandet av de ålagda delarbetena, vars organisering och sammanhang helt och hållet ligger i firmans hand.”
    http://motargument.com/?p=55