Recension : Hej Lättja – Om konsten och vikten av att göra minsta möjliga på jobbet

“[…]ni arbetar för att ni måste, ingen tycker om att arbeta! Om folk tyckte det var roligt skulle de arbeta gratis!”.

Två meningar som summerar en hel boks innehåll. Corinne Maier är utbildad nationalekonom och högt uppsatt i ett franskt energibolag. Och det är kanske en sådan person som behövs för att komma på den befängda idén att försöka förklara för folk varför de skall hata sitt arbete. Varför inte bara fråga nattskiftsarbetaren på närmast 7-11, parkarbetaren på kyrkogården eller sin egen morsa? De skulle antagligen kunna ge dig ett rakare och mer ärligare svar.

Visst finns det ljuspunkter även i denna bok. Men de är förvånansvärt få och svårtydda. En stor del utav boken ägnas dessutom åt att förlöjliga det språkbruk som finns inom Frankrikes näringslivstopp. Vill man lära sig mer om hur detta låtsasspråk utvecklats i Sverige finns det en uppsjö utav böcker som tar upp detta på en mycket bättre sätt.
Men man behöver inte ha studerat akronymer inom näringslivet för att fatta att det kommer bli jobbigt på jobbet när chefen säger att “vi måste effektivisera produktionen” på nästa personalmöte.

Corinne fick mig också att tro att detta var en bok som borde/skulle/kunde läsas utav alla. Men redan när man öppnar boken så inser man att denna bok riktar sig först och främst till välutbildade och relativt högt uppsatta tjänstemän. Folk som faktiskt tror att deras anställning skall ge dem “personlig utveckling” och mening i livet. Personer som faktiskt blundar för det faktum att det enda skälet till att man kliver upp varje morgon och sätter sig på tunnelbanan till jobbet, är för att man behöver pengar till mat och hyra. Corinne beskriver detta på följande sätt:

“Pengar är arbetets nerv, men det får man inte säga, det är tabu. Företagen talar aldrig om det, det är vulgärt; de föredrar de mycket mer raffinerade termerna omsättning, resultat, löner, intäkter, budget, bonus, sparkapital. En dag under ett möte dristade jag mig att säga att jag bara kom till kontoret för att få mat på bordet; det blev femton sekunders total tystnad och alla såg generade ut.”

Detta tillsammans med att Corinne har tydliga svårigheter med att förklara exakt varför företagen suger ut oss anställda (Corinne slår ifrån sig att det skulle handla om enbart ekonomisk vinst) gör att man är mer fundersam på vad Corinne egentligen vill, efter man läst boken än innan.