Arbetslivet – dödskul eller livsfarligt?
Arbetets museum turnerar i sommar med en utställning om arbetslivet, runt om i Sverige. Projektet som de kallar Arbetet – dödskul eller livsfarligt? drivs i samarbete med LO, TCO, Svenskt Näringsliv, Arbetsmiljöverket, Arbetsmiljöforum, Alkoholkommittén och Mobilisering mot narkotika med stöd av AFA (försäkringsbolaget alltså). Frågorna man ställs inför på utställningen är “Är det livsfarligt att arbeta?” och “Hur ser arbetslivet ut idag?”. Den första frågan är ju helt klart mest intressant. Men man måste fråga sig ur vilket perspektiv en sådan fråga ställs när den kommer från organisationer som Svenskt Näringsliv och AFA.
På projektets webbsida skriver man att “målet är att få igång en konstruktiv diskussion om varför sjukfrånvaron ökat”. Med konstruktiv menar man att man vill flytta fokus ifrån det fakta att arbetare runt om i Sverige avskyr sina jobb, blir sjuka utav lönearbete och längtar sig bort till någonting annat. Och över till vilka åtgärder man kan ta till mot detta arbetstrots. Här ges dock bara plats åt de större riksdagspartierna att diskutera. Moderaterna vill sänka sjukersättningen, Centern kan tänka sig fler karensdagar osv.
Just nu är utställningen på besök på Nordiska museet i Stockholm. Maska.nu orkade sig, trots det underbara badvädret, dit på en kort visit. Det första man möts utav är den lovande och provocerande frågan “Varför jobbar du?”. Svaren är enkla, ärliga men samtidigt lätt provocerande. “Tjäna pengar måste man”, “för att slippa bli ett socialfall” och “för att tjäna pengar och få kompisar” är de återkommande svaren. Men här slutar också ifrågasättandet utav vad som utgör fundamentet till det vi idag kallar lönearbetet. Resten utav utställningen tar upp allt det där vi redan känner till ifrån våra arbetsplatser. Sjukdom, depression, otrygga anställningar och diskriminering. Men aldrig på något djupare plan än att det just är dessa symptomer man kritiserar. Aldrig sjukdomen självt. Det påtvingade lönearbetet.
På utställningen och på projektets webbsida får vi chansen att spela ett “utbildande” spel som utspelar sig på en “typisk svensk” arbetsplats. I detta spel visas tydligt vilka ställningstaganden som arrangörerna bakom projektet gör. Vi möter i spelet en arbetskamrat som mår så dåligt utav sin situation så att han nyligen gått in i ett missbruk. Vi får helt välja hur vi skall agera men märker rätt snabbt att det endast finns en väg som leder till framgång i detta spel. Att gå till chefen. Att tala med kolegan själv är inte att rekommendera. Gå istället direkt och skvallra på dina arbetskamrater till arbetsgivaren. Splittra och gå bakom ryggen. Din bästa vän heter chefen.
I slutet utav utställningen har frågeställningen ändrats. Nu lyder frågan “Varför trivs du på ditt arbete?”. Nu har vi tydligen tröttnat på att höra om allt gnäll. Vi vill höra “success stories” ifrån glada arbetare. Och här är svaren varken provocerande eller avslöjande. Det som får oss att klara av att arbeta dag in och dag ut är så klart våra arbetskamrater. Det sociala stöd vi får ifrån arbetarkollektivet när vi mår som värst. Vi befinner oss alla i samma situation. Och utan sammanhållning och stöd ifrån varandra faller vi skoningslöst.